Hej och hejdå... eller hejdå och hej

Nu har det gått drygt 3 veckor sedan jag kom hem från Bangladesh. Att komma hem var nog jobbigare än att åka iväg. Det tog sin lilla tid att smälta allt man har varit med om... och jag håller på fortfarande. Man vänjer sig vid livet därborta lätt och fort. På ett sätt är det väldigt enkelt där. Man har maid som lagar mat, städar, tar hand om en. Min Rekza var fantastisk och henne kommer jag hålla kontakt med, så gott det går.

Utan familjen Wiklund hade min vistelse varit tråkig. Tack för att ni välkomnade mig så i er familj! Utan her hade jag inte sett och upplevt så mycket av Dhaka :)

Jerry som tog hand om mig de första dagarna, shit va jag skulle se och göra mycket. Att jag inte gick in i väggen då hahaha. Det gick så långt att jag var tvungen att tacka nej till en fest för jag inte orkade mer.

Elin, min söta goa Elin, som visade mig alla "it" ställen i Dhaka hahaha. Jag åkte richaw med henne för första gången i mitt liv, skrek som en kärring för varje gupp. Det finns inga säkerhetsbälten (vilket jag chockades över då...) så jag höll krampaktigt i stackar Elin. Alla mina "första" upplevelser var med henne och de var mååånga.
Några resor ut hann vi också med. Det blev KL, Bali, Nepal och Bhutan. Vi har haft så roligt och trots vår åldersskillnad så trivdes vi jättebra i varandras sällskap.

Cissi, en mer karismatisk kvinna får man leta efter! Modig som få och nyfiken på allt. Tack vare Cissi såg jag ett Dhaka som jag inte hade gjort i vanliga fall. Och allt bloggprat!!! vad hade vi gjort utan våra bloggar?? Vi firade en supermysig Valentines day ihop. Den kommer jag aldrig att glömma. Hemma hos mig med Pizza o vin :)

Lotta, min kära kollega, gjorde min arbetsdag enklare. Så härligt att ha en svensk person att bolla problem och idéer med. Många skratt fick vi på köpet :) Kan inte nämna några exempel men Lotta, du vet vad jag pratar om ;)

Julle, bollywooddans, Nepal, "fota konstiga saker" och några partykvällar blev det. Kul och oförglömligt. Ska bli kul att träffa dig i GBG när du väl är hemma så vi kan skratta åt galeskapen ihop :)

Och alla andra människor som man har träffat på vägen som har varit galna, roliga, intressanta. Jag hoppas att jag får träffa många av dem i framtiden.

Nu när jag är hemma så kommer man bara ihåg de fina sakerna som har hänt mig i Bangladesh, allt det där tråkiga med trafiken, kaoset, eländet förtränger man lätt.

Jag hoppas att mina vägar någongång bär mot Dhaka för Bangladesh har stulit en del av mitt hjärta :)

Så nu säger jag snart hejdå eller hej. Jag har inte bestämt mig än. Ska jag fortsätta skriva om min vardag eller inte?
Det kommer dock ett inlägg snart om min kväll igår :)

Kram